Kategoriarkiv: Hangö

På strömmingsstråt i Hangö, Finnhamn och barndomens middagsminnen

Gästblogg 4 av Sunniva Ekbom

Om fiskeriuredningens höjdpunkt i juni var radiopratet med yrkesfiskare och företagare Magnus Ekström, han som har fiskrestaurangen  i Hangöbyhamn, så har jag äntligen – nu på tröskeln till augusti – kommit så långt i mitt botaniserande i den västnyländska restaurangvärlden att jag intagit en måltid i den populära restaurangen På Kroken.

 

 

 

 

Detta efter att jag såg bildkonstnär Heikki Kukkonens roliga och dekorativa konst i i hans ateljé, som ett inslag i pågående Konstrundan. Kukkonen kunde visa upp en etsning som föreställde en fisk, fångad och uppäten i Spanien dock, medan en av hans elever gjort en etsning av abborrar.

Jag måste tillstå att eftersom mitt middagssällskap åt sig igenom fiskbordet, med olika sorts sill, någon strömmingsinläggning, lax etc och en liten skål med saltiga kräftor, beställde jag från På Krokens meny – inte som jag ju borde ha gjort, inhemsk gös (förhoppningsvis t o m fiskad i Hangövattnen), utan skaldjurstallriken vilket innebär hummer, musslor och jätteräkor. Det berättar i ett nötskal vart vi är på väg, med turbofart mot enbart importfisk på tallrikarna om vi inte själva metat upp några abborrar. Så fiskfattigt är vårt hav just nu – utan importfisken skulle fiskarna som säljer på torgen bli mången euro fattigare.

Ljuvlig var promenaden efter middagen i hamnen där i Hangöby. Kvällen var tropiskt varm, stilla efter dagens små skurar. Skratt och prat hördes från en av de i sanning pittoreska små, röda fiskeskjulen. Där satt ett gäng och firade fredag kväll. Kajplatserna är oändligt många, och för inte så många år sen var hamnen liten i jämförelse.

Hamnen längst bort kantades av en rad större fiskeskjul, t o m ett rökeri. Jag frågade intresserat mannen som satt där på kajen om det är här yrkesfiskarna har kajplats. Tyvärr förstod jag att de flesta fiskeskjul, om inte rentav alla, tillhörde den äldsta stammens fiskare som pensionerats. En blänkande ny kran lyste där intill. Och den finns där för att lyfta upp till över 3000 kilos fångster (hoppas det finns så mycket fisk nånstans i Västnyland!) ur båtarna.

 

Härligt om den kranen kommer i användning redan under inkommande höstfiske! En ansenlig investering av staden med tanke på fiskarnas yrkesutövning är det i alla fall.

Här kommer Ekström att inrätta sitt rökeri, med export till Sydeuropa av kallrökt norsk lax, ett stenkast från På Kroken.

 

 

***

Förra veckoslutet (det olycksaliga 22.7-veckoslutet med terrorskjutningen på Utöya) var jag på Finnhamn, en härlig idyllisk, ekbevuxen ö i Stockholms skärgård,  en dryg timme med turbåt från Vaxholm. Ön har massor av turism – camping, stort vandrarhem, stuguthyrning, många naturliga hamnar för båtturisterna, och t o m en ekogård med värphöns och godsaker som mangold, rödbeta, gurka, ärter.

Förstås har Finnhamn en restaurang med ett urval fiskrätter på menyn. Två sätt att äta strömming, traditionellt med potatismos och lingon eller ”på knäcke” som verkar vara trendigt just nu i Sverige. Jag valde stekt strömming, men bytte ut potatismoset till morötter vilket gick bra. Påminde om min barndoms vardagsfiskmiddagar – en gång i veckan åt vi stekt strömming med potatismos och riven morot. Kommer så väl ihåg hur jag ofta rensade strömmingen medan pappa stekte den. Han hade köpt strömmingen i Helsingforsförortens K-affär.

 

Publicerat i Hangö, Mat, Västnyland | Etiketter , , | Kommentering avstängd

Sunniva träffade fiskare Magnus Ekström

 

Gästblogg nr 2:

Vill spinna vidare på det jag lärde mig om fiskbranschen i Västnyland, tisdagsmorgon i Radio Västnylands direktsändning tillsammans med Magnus Ekström, yrkesfiskare, fiskförsäljare bland annat under veckorna i Hagnäs hall, fiskrestauranginnehavare och snart fiskförädlare i stor skala med stor export till flera europeiska länder. Basen är Hangöbyhamn, också för radiodiskussionen som tog plats i Ekströms förtöjda fiskebåt M/S Belinda.

Fiskaren och företagaren Magnus Ekström i Hangö

-Samarbete med fiskarkollegorna är viktig för att klara sig som fiskare, konstaterar Ekström som nämnde sportfiskarna när det blev tal om sälen och skarven som ställer till med förtret för fiskarna.

Om Hangö i tio år saknat fiskindustri så är bristen snart åtgärdad.  Ekströms fiskhall som snart tas i bruk med hela sin kapacitet och ett femtontal anställda, finns ett hundratal meter bakom Ekströms hamncafé och fiskrestaurang På kroken.

Det är en rödmålad träbyggnad med olika delar, åstaksförsedda, som smälter bra in in i miljön. Här kommer snart norsk lax i stora lass, saltas med bästa mallorquinska havssalt och alvedrökas, vacuumförpackas och placeras i  eleganta förpackningar, förtroendeingivande bruna som mörkt ädelträ. Vidare till den stora inhemska livsmedelsaffärkedjan och den europeiska marknaden, bl.a. Tyskland, Österrike och Italien.

Den inhemska laxen räcker förstås inte för att förädlas till exportmat. Annat är det med braxen. Den kommer Ekström och några andra västnyländska fiskare  börja  reduceringsfiska med statligt stöd,  ca 40 cent/kg. Braxenfångsten säljs vidare bl.a. till Ungern där den används som livsmedel. Då närmar sig fiskarens förtjänst  1 euro/kg vilket enligt Ekström gör braxenfisket lönsamt.

Jag hoppas att det inte kommer att ta lång tid innan den kreativa och företagssamma Ekström börjar förädla braxen, branda braxen så att de kräsna finländska konsumenterna väljer braxen som middagsmat.

Ekström har redan erfarenhet av att producera gäddbiffar när vårgäddfångsten var stor. Han samlade stora mängder gädda i frysen och provade ut ett bra gäddbiffrecept som han bad en livsmedelindustri använda för att tillverka gäddbiffarna som Ekström nu säljer för ca 17 euro/kg. Biffen är djupfryst och kan köpas i Ektröms egen handel, men också i grillkiosken i Hangö, gäddburgaren serveras med remouladsås. Braxenburgare vore inte så dumt det heller … skulle betyda ökade inkomster för fiskare som satsar på reduceringsfiske.

Visste du att i Brännskata fiskehamn nära Nykarleby tillverkas redan braxenbiffar (försäljningspriset är förmånligt för konsumenten, ca 6,40 euro/kg) men efterfrågan är inte stor. Braxenbiffen behöver en bra marknadsförare. Om du vill veta mer, gå in på www.brama.fi

Publicerat i Hangö | Etiketter , | Kommentering avstängd

Fisk På Kroken i Hangö

På Kroken i Hangöby hamn är en fisk- och skaldjursrestaurang.  Som namnet antyder är det närmast fisken som kan betraktas som närmat , medan skaldjuren är importerade, men givetvis tillredda på ort och ställe. Det här gäller självfallet också laxen.

Så här utanför säsongen, vår och vintertid, har Kroken öppet bara under veckoslut, fredag kväll till söndag eftermiddag.  Vi ombeds boka bord, för säkerhets skull, en tidig lördag kväll. Det kan nämligen vara ganska fullt, påpekar servitrisen när jag ringer upp för att kolla läget. Antalet bord så här års är fem-sex och tydligt komponerade för lite större sällskap. Sommartid är det populärt att sitta utomhus på en terrass mot själva småbåtshamnen. Och mycket riktigt sitter det familjer och stora sällskap vid de flesta bord när vi anländer vid 18-snåret.

Efter en noggrann granskning av menyn besluter vi oss för fiskbuffén, skärgårdsbordet, det som så gott som de flesta gäster ser ut att föredra. Redan en första anblick ger vid handen att det nog är ett alldeles tillräckligt brett sortiment att försöka smaka sig igenom på någon timme.

Vi räknar in tre sorters lax, de sedvanliga gravad, kallrökt och varmrökt. Den gravade har bra konsistens, men tarvar sin gravlaxsås, den kallrökta är mycket bra som sådan och den varmrökta äter jag med kräftröra.

Vid laxen hittar vi dessutom kallrökt strömmingsfilé, en nyhet åtminstone för mig. Den böckling vi känner till är ju varmrökt strömming.  Britterna kallar kallrökt sill eller strömming kipper och benämningen tycks ha spritt sig till Sverige. Verbet to kipper betyder helt enkelt att konservera, fisk, kött eller fågel, med salt och kryddor för att därefter torkas eller rökas. Eftersmaken av den ”kipprade” kallrökta strömmingen på Kroken är aningen fettig och konsistensen segare än varmrökt böckling.

Sill- och strömmingsbordet är imponerande med sex olika slags sill och fem strömming.  Husets sill får fulla poäng i likhet med svartvinbärssillen. Potatisen serveras oskalad i en ångande gryta och det garanterar både smak och konsistens, mot bakgrund av att den står där från middagstid till sent på natten. 

Varmrättsutbudet på menyn är däremot inte så lockande för någon som kommit för att stifta bekantskap uttryckligen med utbudet av närmat.  Färsk hummer och musslor satsade jag visst på för något år sedan när jag besökte Kroken för första gången en sommar och det var helt ok, om jag minns rätt. Blåmusslor finns det faktiskt också på skärgårdsbordet, en del av dem lite trötta, men i princip väl tillredda. Gösen, som är självfångad, serveras panerad, medan brässerad torskrygg i vitvinssmörsås och med nypotatis, som vi hittar på menyn på webbplatsen, kan fås bara under högsäsong.   I vilket fall som helst skulle det inte ha lyckats att klämma in en varmrätt efter skärgårdsbordet, som är dignande om man har föresatt sig att smaka på lite av allt som bjuds.

Varmrätterna i skärgårdsbordet påminner kanske ändå mest om ett julbord ( som tröst för icke-sill älskande minstingar eller dem som mot sin vilja fått göra sällskap till en fiskrestaurang ?) : morotslåda, potatismos, självfångade men eventuellt inte självtrillade köttbullar, strömmingsrullader och en husmanna kötträtt. Moset är gott och det är också morotslådan.

Skärgårdsbordet kostar 26 euro som varmrätt och 14 euro som förrätt.  Priset på varmrätterna varierar mellan 12 euro för laxsoppan och 29 euro för de dyraste rätterna, ren och tigerräkor. Det finns också en obligatorisk pepparbiff på menyn, liksom rostad anka.

Grillad renfilé med kantarellstuvning, otvivelaktigt mycket lockande, får mig att tänka på den svenske matexperten Richard Tellström, som jag haft nöjet att jobba med i anslutning till en kampanj inom ramen för Ny Nordisk Mat. Tellström bollar med begreppet närmat och vidgar exempelvis renkött till att vid behov omfatta hela Norden, alternativt hela Östersjöregionen. Det handlar helt enkelt om för vem eller vilka vi marknadsför oss.  För ekenäsbor som besöker Hangö är ren inte närmat, men för kineser eller amerikaner som besöker På Kroken spelar det eventuellt en mindre roll att renarna rör sig lite längre norröver. För dem är ren en nordisk läckerhet, Hangö är en del av Norden och det räcker för dem.  Tellström och hans matfilosofi skall jag återkomma till i en annan blogg.

En dessert brukar man lyckas få ned för att bryta smaken nästan oavsett vad man ätit innan.  När vi inte känner för vare sig Krokens kaka, creme brulee eller glass utlovar köket en chokladmousse med vispgrädde. Det visar sig vara mödan värt att vänta på den för den är både luftig och krispig till konsistensen och medverkar till att vi verkligen rullar hem, nöjda och glada. Bordsbetjäningen var dessutom glad och vänlig.  Ägaren, yrkesfiskaren Magnus Ekström fick vi visserligen se bara en liten skymt av i dörröppningen.

Vi sköljde ned fiskbordet med cava, som finns att få på glas, på förslag av mitt bordssällskap, som i motsats till mig själv förstår sig på mousserande viner. Själv hör jag till majoriteten av finländare, som åtminstone enligt en av våra mesta vinexperter Essi Avellan ännu inte förstått att champagne och skumvin är seriösa viner. Avellan påpekade i en intervju för Helsingin Sanomat häromdagen att det vore på tiden att finländare i gemen började uppskatta och särskilja de mousserande vinerna på samma sätt som röda och vita viner, inte minst för att champagnen eller skumvinet ofta är måltidens dyraste dryck.  Och för att det förstås verkligen handlar om seriösa viner och processer, inte bara bubblor eller mer eller mindre högtidligt skålande;). Vinlistan hittar jag inte på webbplatsen för På Kroken, men nog avec dryckerna till kaffet.

Bakgrundsmusiken för besökskvällen var irländsk och fick mig att tänka på en pub i Donegal. Vad som kunde vara en bra inhemsk variant har jag svårt att avgöra, eftersom jag undanber mig både Hangövalsen och Vikingarna.

På Krokens riktiga pärla, fiskboden och skärgårdscaféet i samma lilla röda byggnad i Hangöby hamn, öppnar först den 1 maj och är öppen till början av oktober. Rör man sig däremot i närheten av Hagnäs saluhall i Helsingfors är det verkligen värt mödan att besöka Ekströms fiskbutik i hallen. För oss som bor mellan Hangö och Helsingfors betyder det visserligen att en del fisk susar förbi oss till huvudstadsregionen och det högre pris fisken sannolikt betingar där, i och med att Ekström & co också köper upp färsk fisk av andra västnyländska fiskare längs rutten in mot huvudstaden.

En saluhall i Ekenäs, vid norra hamnen, står på min önskelista. De som befarar att en sådan kunde tömma stadens traditionella centrum kring torget och Kungsgatan kanske borde börja tänka i banor av att utrymma någon fastighet i centrum för en saluhall? Så het som mattrenden är just nu, och kommer med säkerhet att vara det en tid framöver, skulle det, väl genomfört, innebära ett lyft för hela regionen.      

www.pakroken.fi

Publicerat i Ekenäs, Hangö, Raseborg, Västnyland | 2 kommentar

Försvarsmakten sparar

Vi lever som alla nog säkert redan vet i inpesparingarnas och effektiverandets tidsålder. Från småföretag till staten, ja ända upp till global nivå, ska det dras in, effektiveras och sparas. Kostnaderna måste fås ner, kosta vad det kosta vill.

För oss vanliga människor märks det här främst på kommunal nivå, då det dras in än det ena och än det andra. På ett aningen högre plan är försvarsmaktens sparbehov, trots att det nog så väl märktes här i Hangö då kustartilleriet drogs in. Den enda närvaro av försvarsmakten vi nu ser är en och annan ”sill” på sommarbesök i Östra hamnen.

Men även Dragsvik tas upp titt som tätt, vilket helt naturligt oroar även här i Hangö. Det är ju i alla fall aningen längre till Obbnäs än Ekenäs. Eller främst därifrån, då man ska på ”loma”.

Nu läser jag i en rapport från Statens Revisionsverk (SRV) att man genom de åtgärder, då man stängde ett antal regementen i effektiveringens namn, i stället för att uppnå inbesparingar på beräknade 4.4 miljoner euro i stället fick en årlig tilläggskostnad på 1.6 miljoner euro.

Däremot har man lyckats spara in nästan två och en halv miljon på maten.

Nu läser jag att försvarsmakten ska göra ytterligare inbesparingar, inom samma områden – det vill säga personal, förvaltning och verksamhetsutgifter – på sammanlagt 10 miljoner euro.

Här, över en mugg skummande, funderar vi på hur i hela fridens dar vi ska ha råd med det?

Publicerat i Hangö, Västnyland | Kommentering avstängd

Möss

Den stränga vintern har drivit in ett antal av släktet Apodemus sylvaticus, eller några närbesläktade vänner till ifrågavarande kräk, i vårt bostadshus. På den så allvetande Wikipedia läser jag att musen framför allt är aktiv på natten, men det har jag nog lärt mig Wikipedia förutan.

Har ni märkt hur små ljud blir mera störande på natten? En droppande kran är ingenting i jämförelse med möss i skåpet. Gnagare har ingenting inomhus att göra, det blir ett faktum som står allt klarare för var natt som går.

För att råda bot på denna ihärdiga plåga, bristen på nattsömn, placerade min stora jägare till hustru ut ett antal fällor. På strategiskt utvalda platser i lokalen, sådana där en oförskiktig mans tår inte ens i misstag borde röra sig.

Ja, ja. Nu vet jag att hon inte har jaktlicens, men jag tänker då inte anmäla henne. Inte heller för djurplågeri torde hon åka dit, för fällan utlovade ett snabbt och skoningsfullt avlägsnande av problemet. Och det får vi väl tro på.

Men vem tror ni det är som får tömma fällan?

Publicerat i Hangö | Etiketter , | 1 kommentar

Salutorget i Hangö

Staden påbörjade så smått i fjol uppsnyggningen av området kring torget i Hangö. Man drog nya trottoarer och planterade blommor och buskar. Projektet kan tyckas, och ”tycks” gör det alltid i Hangö, vara ganska svårt. Att förvandla den grå asfaltplanen till en gemytlig torgmiljö är nog inte det lättaste, i sitt nuvarande skick är det varken tillräckligt fult eller tillräckligt vackert för att fastna på bild.

Planläggningsarkitekt Heli Vauhkonen har bistått, naturligtvis mot skälig ersättning, stadens tekniska och miljöverk med goda råd och ett förslag på hur torget i framtiden ska se ut.

Blommor och buskar, betongplattor i stället för asfalten, mera blommor och buskar och så en mur av någon sorts betongtegel runt hela området utlovas. Naturligtvis ingår även en del bänkar och ny belysning i planen, som det för övrigt går att ta sig en titt på på Hangö stads hemsidor.

En saluhall är inritad, men det tror jag enbart är en omdöpning av det förvaringsskjul där nu finns, men däremot är en estrad inritad. Kanske kan vi se fram emot levande dragspelsmusik då vi köper fisk å potäter i sommar?

Publicerat i Hangö | Etiketter | Kommentering avstängd