Möss

Den stränga vintern har drivit in ett antal av släktet Apodemus sylvaticus, eller några närbesläktade vänner till ifrågavarande kräk, i vårt bostadshus. På den så allvetande Wikipedia läser jag att musen framför allt är aktiv på natten, men det har jag nog lärt mig Wikipedia förutan.

Har ni märkt hur små ljud blir mera störande på natten? En droppande kran är ingenting i jämförelse med möss i skåpet. Gnagare har ingenting inomhus att göra, det blir ett faktum som står allt klarare för var natt som går.

För att råda bot på denna ihärdiga plåga, bristen på nattsömn, placerade min stora jägare till hustru ut ett antal fällor. På strategiskt utvalda platser i lokalen, sådana där en oförskiktig mans tår inte ens i misstag borde röra sig.

Ja, ja. Nu vet jag att hon inte har jaktlicens, men jag tänker då inte anmäla henne. Inte heller för djurplågeri torde hon åka dit, för fällan utlovade ett snabbt och skoningsfullt avlägsnande av problemet. Och det får vi väl tro på.

Men vem tror ni det är som får tömma fällan?

Publicerat i Hangö | Etiketter , | 1 kommentar

Asfalt och solrosor

Villa Hagasund i Helsingfors har under vintern visats en fotoutställning som går under namnet Asfalt och Solrosor. Denna utställning presenterar Simo och Eeva Ristas Helsingforsbilder från åren 1969-1979. En utställning som visar vardagen och människorna i en nostaligsk resa till 1970-talet. Tyvärr har utställningen pågått hela vintern och avslutas den 27.2. 2011.  Den 28.2. kl. 18 säljs bilderna på en auktion vars intäkter går oförkortade till Vailla vakinaista asuntoa ry.

Denna fotousställning är helt, i mitt tycke, fantastisk och man ler och skrattar gått åt desa nostalgiska bilder som ibland t.om får en att släppa en tår av saknad. Även om jag inte är hemma från H:fors känner igen bilderna. Kläder, omgivningen, frisyrer allt får en att minnas den tiden när jag själv var 11 år. Den s.k. gamla goda tiden när ”Sex var smutsigt och luften var ren”.

http://www.asfalttiajaauringonkukkia.fi/haku/lapsi/ser034204

Asfalttia ja auringonkukkia (Rista Eeva / ser034204)

 Bilden ovan är min favorit. Jag stod i nästan 10 minuter och bara tittade in i dessa barns ögon och dess mera jag tittade dess mera lärde jag mig känna dem. Pojken i bakgrunden och hans min, den glada minen på flickorna med fimparna och deras kläder. Kan nästan slå vad om att jag ägt en rock som den som pojken har på sig. Tog man denna bild i dag skulle den nog chockera mera än vad den gör och de andra bilderna på utställningen som visar barn har mycket liknande stämning. Det finns ju ett uttryck som säger att vi som föddes på 1950-talet och början av 1960-talet inte borde ha överlevt våran barndom med alla förbud och förmaningar som finns idag. Vi borde ha varit döda flere gånger om… men ändå lever vi och mår bra (eller rätt så bra i alla fall) och jag i alla fall kan skryta med att ha haft en mycket lycklig barndom. Det som är det bästa med bilderna är att de är av hög kvalitet.

Här finns ett förslag till Galleri Zebra. Varför inte ordna en insamling och/eller tävling om där Raseborgsborna kunde lämna in bilder från 1960-70-talet och anordna en ambulernade utställning där bilderna visas för allmänheten. Jag har en hel hög med bilder som säkert kunde användas och det har säkert också 1000-tals andra Raseborgsborna. Visa åt dagens ungdom hur deras föräldrar levde och lekte.

Hinner man inte och se dessa bilder kan man bläddra bland dessa bilder på hemsidan www.asfalttiajaauringonkukkia.fi. Se den och få en nostalgisk tripp bakåt i tiden.

Publicerat i Konst och sånt | Etiketter , , | Kommentering avstängd

Salutorget i Hangö

Staden påbörjade så smått i fjol uppsnyggningen av området kring torget i Hangö. Man drog nya trottoarer och planterade blommor och buskar. Projektet kan tyckas, och ”tycks” gör det alltid i Hangö, vara ganska svårt. Att förvandla den grå asfaltplanen till en gemytlig torgmiljö är nog inte det lättaste, i sitt nuvarande skick är det varken tillräckligt fult eller tillräckligt vackert för att fastna på bild.

Planläggningsarkitekt Heli Vauhkonen har bistått, naturligtvis mot skälig ersättning, stadens tekniska och miljöverk med goda råd och ett förslag på hur torget i framtiden ska se ut.

Blommor och buskar, betongplattor i stället för asfalten, mera blommor och buskar och så en mur av någon sorts betongtegel runt hela området utlovas. Naturligtvis ingår även en del bänkar och ny belysning i planen, som det för övrigt går att ta sig en titt på på Hangö stads hemsidor.

En saluhall är inritad, men det tror jag enbart är en omdöpning av det förvaringsskjul där nu finns, men däremot är en estrad inritad. Kanske kan vi se fram emot levande dragspelsmusik då vi köper fisk å potäter i sommar?

Publicerat i Hangö | Etiketter | Kommentering avstängd

Huslig ekonomi — ett skolämne i tiden!

Ibland får jag som hushållslärare det intrycket att mitt ämne uppfattas som ett ”hobbyämne”. Många elever och föräldrar tror att man i undervisningsköket enbart skall koka och kocka, helst smaskiga bakverk och pizzor! Visst, syftet med undervisningen är att utveckla praktiska färdigheter men även att utveckla samarbetsförmågan och att utveckla färdigheter i kunskapssökning som behövs för det dagliga livet och vardagen. Huslig ekonomi som läroämne skall göra eleven förtrogen med frågor som är viktiga för människans välfärd och ett gott liv. Här ingår t.ex. människans förhållande till det föränderliga samhället och den föränderliga miljön. Ämnet har tack vare sin tvärvetenskapliga natur utmärkta möjligheter att integrera och samarbeta med så gott som alla andra skolämnen.

Nu har jag sett på programmet Ögonvittnet (silminnäkijä) med Matts Dumell i TV 2 och du har möjlighet att göra det via Arenan en månad framåt. Han knyter an till det som redan länge debatterats i rikssvenska media och även på många håll här i svenskfinland nämligen tillsatsämnen och matfusk. Nyhetsjournalisten Mats-Eric Nilsson  har åskådliggjort detta matfusk i Helsingfors på Arcada bl.a genom sin intressanta föreläsning med bildmaterial från den svenska livsmedelsindustrin. Hans böcker kan rekommenderas och sidan http://www.aktavara.org/. Nilsson var också med i H:fors på Marthornas Operation Skolmat evenemang förra veckan. Mycket av det som TV programmet Ögonvittnet tog upp här i veckan har redan diskuterats massor och borde öppna ögonen på människor. Nilssons bokförlag är Ordfront och förlaget har också utgett Michael Pollan’s bok Till matens försvar (2008) i originaltitel In Defense of Food. An Eater’s Manifesto. Pollan är författare och professor i journalistik vid Berkeley och hans bok har varit etta på flera bästsäljarlistor. I boken säger han bl.a. att du inte skall äta någonting som inte din mormors mor skulle betrakta som mat! Vad kan det innebära? Jo föreställ dig att du har din mormors mor med dig när du rullar din vagn längs gångarna i matbutiken. Sanningen är att det finns hundratals matliknande produkter i snabbköpen som våra förfäder inte skulle kunna identifiera som mat! Ett annat av de många motton Michael Pollan lyfter fram är att ät ingenting som inte kan ruttna.

För att nu återknyta till skolämnet huslig ekonomi som alla elever i åk 7 har som obligatoriskt ämne under 3 veckotimmar och som valbart ämne i åk 8 och 9 under 2 veckotimmar är det en hel del stoff som vi skall hinna behandla. Enligt läroplanen för grundläggande undervisningen är det centrala innehållet i ämnet

  •  Familjen och livet tillsammans med andra
  • Näring och matkultur
  • Konsumenten och det föränderliga samhället
  • Hem och miljö

För att strukturera innehållet finns det läroböcker i ämnet. Läroboken tar upp både teori och praktik. Det är alltså en hel del annat än att baka och koka. I dagens värld med vår konsumtionsdjungel är det viktigt att ett skolämne som huslig ekonomi lyfter fram och visar på alternativ när det gäller mat, hälsa och miljö. Det är också viktigt att träna äkta smaker och använda bra råvaror. Välja bort långt förädlade produkter och motivera bra kostval. Fostra våra barn och ungdomar till kritiska konsumenter som har kunskaper att välja så rätt som möjligt i konsumtionslabyrinten.

Publicerat i Västnyland | 4 kommentar

Fyra Vindarnas Hus

Äter ute i Hangö bara ett par gånger per år, men ett ställe där jag verkligen kan tänka mig äta UTE en vacker sommardag är anrika Fyra Vindarnas Hus.

Hörde på båtmässan att Nixu Knichter från Magasinet tar över Mannerheims gamla café.

Restaurangmannen Lasse Lundqvists son Fredrik kommer från Stavanger och kockar. Han verkar ha höga ambitioner, så Fyra Vindarna torde bli en riktig matrestaurang.  Nixu har redan börjat frysa in färsk fisk, med tanke på högsäsongen i juli då det brukar vara knappt om fisk.

Man vågar hoppas på en informell brunch redan 1 maj.

F.ö. har fiskrestaurangen På Kroken öppet alla veckoslut även nu, och där får man garanterat färsk fisk.  Eller skaldjur. Magnus och Svetlana Ekströms etablissemang ligger ”på fel sida”  i Hangöbyhamn ett par kilometer västerut från centrum. Den stora fiskhanteringshallen ska visst öppna inom ett par månader.

Under tiden kan man göra sina hemesterplaner till Hangö eller Karis med hjälp av en finsk nätbaserad resebyrå; Nopsa matkatoimisto:

http://www.nopsatravels.com/reitit/

Publicerat i Hangö, Mat, Västnyland | Etiketter , , , | 2 kommentar

Dagens svammel

Småproblematiskt, blir det, då diskussionerna alltjämt vid alla kaffebord rör sig kring samma gamla teman; eventuell passagerartrafik, täktom flygfält, eventuell passagerartrafik och vädret. Och kanske det talas om vädret i hamnen, för att få omväxling i diskussionerna.

Här i Hangö, och säkert även på andra orter i landet, är februari den tid på året då vi egentligen inte har så mycket annat att göra än att skälla på varandra. I väntan på våren.

När våren kommer kan vi kan prata väder och skälla på varandra.

Jag har, likt otaliga andra jämte mig, med rätt stort intresse följt med diskussionerna på YLE västnylands webnyheter. Kommentarerna haglar, Raseborgare skäller på Hangöbor, Täktombor skäller på Hangöbor, Karisbor skäller på Hangöbor och alla skäller på Ingåborna. I synnerhet Ingåborna själva.

Vad som stör mig, en aning, är hur alla nyheter i dessa kommentarer i inslag gällande Hangö lyckas vändas till någonting negativt. Det verkar inte vara någon skillnad på om någon blir misshandlad eller Helkama anställer mera folk… Alltid är det någon som svänger det till att ”Rören tar slut i hamnen”.

Hur i hela fridens dar kan majoriteten av de som skriver kommentarer vara så inskränkta att de ser allting i svart? Det händer faktiskt en hel del positiva saker i regionen som förtjänar ett glatt utrop av ”Hurra!” och ”Bra gjort!” av befolkningen för att beslutsfattarna inte ska misströsta och ge fan i allt.

Kanske vore det dags för oss kommentatörer att ta fasta på den ljusa sidan av det lilla roliga vi har kvar?

Men den västnyländska mentaliteten sitter väl för djupt i oss.

Avundsjukan.

Publicerat i Hangö | 3 kommentar